Creative Heraldry                                                                                                                                                             HERALDISK ATELJÉ            info@creativeheraldry.com                                                                                                                    

  ENTRÉ   MENY      OM HERALDIK   FRÅN ATELJÉN    GALLERI   APPLIKATIONER   SERVICE  KONTAKT

                                      

                  

Om heraldik

Heraldik - läran om heraldiska vapen - är en historisk hjälpvetenskap som bidrar till vår förståelse av konstverk, byggnader, kyrkor, städer och många andra aspekter som rör historiska förhållanden och  händelseförlopp. 

Heraldik kallas också den konstart som sedan medeltiden utövas av konstnärer som specialiserat sig på heraldiken som  ämnesområde. Det är en konstart som alltjämt lever och utvecklas.

Ordet heraldik, på engelska heraldry, kan härledas till latinets heraldus, som betyder härold, utropare. Härolderna var ursprungligen budbärare, som överbringade budskap från kungar eller adelsmän och var således en slags föregångare till senare tiders diplomater och media. Samma ord - och funktion - går igen i tidningsnamn som New York Herald Tribune, International Herald Tribune osv.  

Riddare i strid. Från en spansk illuminerad handskrift, 1300-tal. Libro de los Caballeros de la Cofradia de Santiago. SS XIV-XVII.

De första spåren leder till den centraleuropeiska kulturen på 1100-talet, en tid då den kristna kyrkan, de katolska riddarordnarna, feodalismen, stadskulturen, fjärrhandeln, konsten, arkitekturen och mycket annat utvecklades och blomstrade. Men det var också en tid då den kristna europeiska kulturen hotades av både inre stridigheter och yttre fiender, där korstågen och riddarväsendet fick en viktig roll.  

"Heraldiken uppstod, nästan spontant, genom hela Europa under en kort tidsperiod mellan 1130 och1160, som sammanföll med utvecklingen av mer sofistikerade vapen" skriver Robert Innes-Smith i sin bok An Outline of Heraldry. Som det tidigast kända svenska vapnet brukar man räkna ett vapen från år 1219 för släkten Boberg, som i sin sköld förde en lilja mellan två hjorthorn.

Bruket av bomärken och handelsmärken vann spridning. Heraldiska vapen skapades som  viktiga tecken på identitet under fälttåg, på slagfält och vid torneringar. Vapnen stod också som symboler för personer och släkter men också för kyrkor och stift, städer och gillen, furstendömen och statsbildningar.  

Österrikes och Spaniens regenter med heraldiska bilder, 1547-48.  La Biblioteca del Real Monasterio de San Lorenzo de El Escorial. 

En hörnpelare var att varje heraldiskt vapen skulle vara unikt för dess innehavare. Det är en regel som gäller än i dag. Flera andra regler tillkom för att underlätta identifieringen av den eller de som förde vapen. De gällde vapnets färger (tinkturen), sköldens motiv (vapenbilden), typ av hjälm för bärarens rang och mycket annat. Detta regelsystem har förvaltats genom århundradena, så att det än i dag brukar tillämpas när nya heraldiska vapen skapas och fastställs. Det brukar kallas för "god heraldisk sed" eller "god heraldisk tradition".     

 

Den heraldiska traditionen varierar geografiskt-kulturellt från land till land. För att förvalta och utveckla den heraldiska traditionen finns organisationer runt om i västvärlden. I Sverige förvaltas den av Sveriges Kungahus, Sveriges Riddarhus, Statsheraldikern vid Riksarkivet, Svenska heraldiska föreningen och ytterligare några heraldiska sammanslutningar men också och inte minst av enskilda heraldiker och de heraldiska konstutövarna själva.     

Vapen fördes (och förs) inte bara av organisationer som stater, städer och kyrka, inte bara av det världsliga och andliga frälset, dvs adeln och prästerskapet. Vapen fördes (och förs) av personer och släkter av så gott som alla samhällsklasser, alltså även av städernas talrika borgare och landsbygdens bönder, de som ibland kallas ofrälse för att de inte var befriade (frälsta) från skatt. I dag talar man här om borgerliga vapen.

"Helmschau". Ur Conrad Grünenbergs vapenbok 1483 

Heraldiska vapen jämförs ibland med logotyper och företagsemblem. En skillnad är att medan en "logga" är fixerad till en viss bestämd bildmässig utformning fastställs ett heraldiskt vapen av en beskrivning i ord, den s.k. blasoneringen. Till skillnad från en logotyp kan därför ett heraldiskt vapen tolkas på flera olika sätt och ändå gälla som en sann bild av vapnet. Heraldiska vapen påverkas således inte nämnvärt av för tillfället rådande mode och har därför en betydligt längre livslängd än logotyper (jfr t ex Sparbankseken, Volvos loggor m fl). Dessemellan skapas logotyper av heraldiska emblem, ex vis Saabs griphuvud, Ferraris stegrande hingst.    

Under 1900-talet har bruket av heraldiska vapen, såväl äldre ärvda vapen som framförallt nyskapade vapen, nått stor spridning, inte bara i de nordiska länderna utan i hela västvärlden. Det är som vore en gammal konstart återupptäckt. I vårt land växer intresset för vår historia, våra rötter och vår identitet, något som även stimulerar intresset för heraldik. Mot den bakgrunden öppnas nya perspektiv genom den demokratiska möjligheten för den som så vill, att anta ett heraldiskt vapen för sig och sin familj, för företaget, för organisationen.    

 

 

Copyright: (text) 2011 Carl Anders Breitholtz